Noving tar jullov!

Vi avslutar höstterminen efter att ha spenderat  tre dagar på en stuga i Vienola utanför Åbo.
Vi har umgåtts tillsammans, planerat våren, haft en avslutande feedback och badat bastu.
En väldigt bra avslutning på Hösten! :)

Med nya krafter och ideér kommer vi tillbaka till studierna 7.1.2013.
Nya utmaningar kommer vi att ha efter jullovet. Bland annat kommer vi att få två utbytesstuderanden så vår utbildning kommer att gå på Engelska under våren. Spännande!


Vi vill också Tacka vår Moe som kommer att lämna oss för att fortsätta med sin Gradu på Hanken.
Noving tackar för en fin höst <3







God Jul och Gott nytt år alla!
Nu tar vi jullov :)



<3 - Sofia

Noving goes Helsinki!

Hej alla!

 

Nu är den sista veckan snart slut för Noving innan vi åker iväg på vår "Teambuildning" utfärd innan jullovet börjar.

 Det har varit en hektisk vecka för oss alla. Höstens kurser som skall inlämnas och projekten som skall utföras.

På Tisdagen samlades vi alla morgonpigga studeranden utanför skolan kl.05.30 och satte oss i bilarna för att åka iväg till Helsingfors för att gå på olika studiebesök. När klockan slog 8.00 var vi framme och delade upp oss i två olika grupper ena gruppen åkte till Arbetscentralen SVEPS och den andra gruppen åkte till Helsingfors ungdomscentral. Två väldigt givande besök där vi fick olika insikter på hur arbetet på fältet fungerar och vad man kan arbeta med som blivande Samhällspedagog.

 

Efter att vi åkt spårvagn och gått i snöstorm kom vi fram till Familjelinjen där vi möttes av kaffe och ätbart. Där fick vi bland annat veta om deras mångsidiga verksamhet och vi fick nya inblickar i arbetet med barn och unga.

 

När klockan slog 14.00 så var vi på FDUV där vi fick information om verksamheten och fick prova på bland annat att ligga i ett stimulerande och lugnande vitt rum, testa olika former av föremål som stimulerar olika sinnen så som t.ex. känselsinnet, doft och hörselsinnet. Vi fick även mycket nyttig information om olika lättlästa böcker, annat material som kan stödja inlärningsprocessen för bland annat barn och unga och även för oss studerande.

 

Vid 16-tiden avslutade vi studiebesöken. Trötta men nöjda satte vi oss i bilarna för att trotsa snöstormen och åka tillbaka till Åbo.

 

 

Andelslaget Noving tackar så mycket för alla studiebesök och det goda bemötandet!

 

Extra mycket Tack till:

Peter Rolin, SVEPS

Berit Dahlin, Helsingfors ungdomscentral

Anne Bjaerre, Familjelinjen

Monica Avellan, FDUV

 

 

 

Ha ett skönt veckoslut!

<3 - Sofia

 

 

 

 

 

 

 

 

v. 48

Hi everybody!
Jullovet närmar sig med stormsteg, vilket ju är kul i sig men det innebär också att nu ska ALLA skoluppgifter in. Helt otroligt hur snabbt den här hösten har gått men nu är det bara att bita ihop och slutföra allt. De kommande veckorna kommer vi ändå att hinna med allt möjligt kul som studiebesök i Helsingfors och alla möjliga projektutföranden. Updates på väg så fort de är gjorda.
Glad lillajul till alla!

//Moe

Presentationer!

För att ni läsare inte ska vara alldeles borttappade vem vi egentligen är så har vi allihop skrivit en snutt om vem vi är:) Enjoy!

/Moe

Max

22 år, arbetar nu och då på Viking Line som lekledare.

Tittar mycket på serier, filmer och trivs överlag bäst hemma i gott sällskap.

Andra hobbyn är gym och motion i alla former.

Kommer bra överens med de flesta mänskor här på jorden, skulle vilja åka någon dag till månen på ett litet besök.

Gillar Arnold Schwarzenegger!

Allätare.

Är mera av en praktisk person.

Minerva

Är en svensk inflyttad till Åbo som jobbar med förebyggande och skapande verksamhet med varierande målgrupper. Efter utbildningen beger hon sig till Jakobstad för att studera grafisk planering.

Moe

Eller rättare sagt Moe om man frågar resten av teamet, ekonomstuderande som halkat in på samhällspedagoglinjen för att få läsa ett intressant och mer praktiskt biämne än vad Åbo Akademi har att erbjuda.

Gillar diverse pysselgrejer, tillverkar egna smycken och har även fått upp ögonen för fotografering den senaste tiden. Har en svaghet för muminböcker, Haruki Murakami, choklad och människor som kan få en att skratta hysteriskt utan orsak. Hoppas på en karriär inom Human Resources eller liknande branch där man får jobba med intressanta människor och stöta på nya utmaningar varje dag.

Sanni

Jobbar för utveckling för specialgrupper, med metoder som innehåller t.ex. äventyrspedagogik. Är en 22 år gammal finskspråkig som försöker i smyg bli en del av det bättre folket. Kämpar mot sin egen perfektionism och lathet fast hon är ganska fascinerad av de båda. 
Älskar att spela olika instrument och sjunga, helst i ensamhet så att ingen kan höra henne, men i sina drömmar vill hon att alla skulle höra henne och bli kär i hennes röst. Lyssna på allt musik mellan Johnny Cash och As I Lay Dying.
Utanför skolan slavar Sanni för Tassu the Cat som styr hennes hushåll med sina mjuka tassar. Om hon har tid kvar efter skolarbetet och katten tränar hon brasiliansk jiu-jitsu och submission wrestling på Finnfighters' Gym.

Sofia

20 år, kommer ursprungligen från sommarstaden Ekenäs.
Har allt för många bollar i luften på en gång. Älskar choklad och skratt.
Drömmer om att resa och se världen. Inspireras av den svenska författaren Mia Hanström och om karriärinriktade personer som brinner för det de gör.
Jobbar för att förebygga utslagning bland unga. Intresseras av ungdomsfrågor.
Är kär i storstaden Stockholm. Spenderar allt för mycket tid på VR.

Ninnu

En nyfiken själ som vill inrikta sig på
nytänkande ledarskap inom pedagogik.

Fascineras av tidiga morgnar, naturen,

solidaritet, främmande kulturer, böcker, världspolitik och Eddie Vedder.

Är lyckligaste vid havet när tiden står stilla,

efter en tio kilometers länk och bastu.

Älskar mycket och vill inte fördriva tid till att hata.

Irriteras ändå av intellektuell lathet och försummandet av

mänskliga rättigheter.

Vill hitta nya vägar till de som gott vilse,

och vara ögon till de som inte längre orkar

se det goda som finns i världen.

Ada

22-årig smygfilosof med rötter i Helsingfors, Bryssel och Washington DC. 
Gillar Star Wars, storslagna drömmar, människor på barrikader och livets mening.
Fascineras av allt man kan lära sig på Youtube, skolans roll i framtiden och minnestekniker. Drömmer om en gård på landet, lyckliga människor och meningsfullhet i allting. 

Ian

22 år och född i "trädgårdstaden" Karis i Västra Nyland.
Är tokig i motion och idrott, har även snappat upp ett konstigt intresse för akvaristik.
 Inspireras av aktiva och framgångsrika personer inom sportsvärlden.
Jobbar för att aktivera ungdomar genom motion och idrott för att uppnå fysisk och psykisk hälsa. Spenderar mycket tid i gymmet och syns ofta på olika sportevenemang.

Dalle

Lystrar även till namnet Dalle. 
Är en tjej som både syns och hörs och som har hjärtat kvar i Österbotten fast hon nu är bosatt i Åbo.
Har en stark förkärlek till teater, choklad, glögg och Jeff Dunhams oerhört slående komik.
Sitter allt som oftast med tankarna uppe bland molnen när hon inte jobbar på att bli samhällspedagog. Efter den examen ligger alla vägar öppna. Men funderar starkt på att sedan börja jobba på att få en examen också inom det sociala området eftersom att jobba med människor med olika funktionshinder ligger henne väldigt nära om hjärtat.

Markus

27 år och sitt eget livs rock-stjärna. Studerar /arbetar som personlig assistent och drar naturklubb på vardagskvällar.
Älskar att fiska, sjunga och röra sig i naturen. Ser mycket på film och dokumentärer.
Skulle vilja spela gitarr som japparna från Chingon. Gillar George Carlin, Bill Hicks och Conan O`Brian. Läser gärna fantasy, scifi och dekkare.
Frustreras av ”jobbiga” människor (tycker bättre om hundar och andra små kryp). Äter gärna Beef-jerky och ost. Njuter av att få göra saker med sina händer.
Skulle resa jorden runt Madventures-style i fall han hade råd.

Julle

20 år och född i Thailand, men uppväxt i lilla byn Björköby i Korsholm. 
Chillar gärna med en kaffekopp i handen i gott sälskap. 
Gillar att spela gitarr och sjunga med, ibland spelas det också piano. Skrattar mycket.
Tycker om att göra människor glada, fast det bara skulle vara för en stund.

Rémo

22 år och uppvuxen i Vanda. Spelar gitarr och trummor. Gillar att umgås med vänner. 
Har ett intresse av att jobba med unga med specialbehov. 
Beundrar Lady Gagas musik och lyfter ofta skrot på gymmet.

INNO 58 h

Hej!

Jag och Ada har varit största delen av veckan ifrån vårt team då vi deltog i INNO58h kursen/uppdrag i Kunstenniemi.

Kursen INNO58h går ut på att studerande från olika skolor (Turun Ammattikorkeakoulu, Åbo Akademi och Yrkeshöskolan Novia) bildar små grupper och tilldelas ett riktigt uppdrag/utmaning från ett företag eller organisation. Grupperna får sedan innovativt komma på lösningar till utmaningen under dessa 58 timmar i Kunstenniemi läger (also known as INNO Bootcamp)

Franska lektion under pausen: "Je parle francais mieux que toi."

Jag och Ada hamnade i olika grupper, men vi hade ändå samma uppdragsgivare, fast olika uppdrag. Vår uppdragsgivare var SOS - Lapsikylä, en internationell organisation med verksamhet i 133 olika länder runtom i världen. SOS-Lapsikylä arbetar för att alla barn skall få en trygg uppväxt med en kärleksfull förälder. De stöder familjer som har det svårt, för att barnen skall kunna stanna kvar med sina biologiska föräldrar, men det som gör dem verkligen unika är konceptet de skapat för barn som inte har möjlighet att stanna kvar med sin familj. Dessa barn får flytta till s.k. barnbyar, bo i ett egnahemshus med en förälder och syskon. På detta sätt får de den kärlek de behöver från en vuxen och en känsla av trygghet och samhörighet från byn de bor i. Det hela blir ännu mer fantastiskt av det faktum att mammorna och papporna i dessa byar jobbar som föräldrar på heltid. De ägnar sitt liv åt att ge barnen den kärlek och omsorg som alla barn är berättigade. Det är ofattbart att så få människor vet om det otroliga arbete SOS-Lapsikylä för barn i Finland och i hela världen. 

Min grupp (TeamBlue) skulle undersöka andra aktörer inom välgörenhet i Finland och fundera på hur SOS-Lapsikylä kunde förbättra sin marknadsföring för att kunna tävla med andra, mer kända välgörenhetsorganisationer. Adas grupp (Team Smash-Up) å andra sidan skulle fundera på hur man kunde öka mängden människor i Finland som överhuvudtaget donerar pengar till välgörenhet.  Båda grupperna skulle dessutom ha extra fokus på hur SOS –Lapsikylä kunde få mer donationer till deras internationella verksamhet (fadderverksamhet).

Brainstorming

Idag kom vi hem från de intensiva dagarna i Kunstenniemi, och i Åbo presenterade alla grupperna sina innovationer gällande deras uppdrag. Adas grupp, Team Smash-Up, kom på 3:e plats i tävlingen gällande vem som lyckades bäst med sina innovationer! :)

Både jag och Ada är otroligt nöjda med upplevelsen och det var extra kul att jobba med en uppdragsgivare som hör till den sektor som man som samhällspedagog kan jobba inom. 

SOS-Lapsikylä är tyvärr ännu ganska okänt i Finland och förtjänar mer uppmärksamhet (och donationer) för det himla viktiga arbetet de gör – och vi var glada att vi fick den utmaningen att jobba med att hjälpa dem lyckas bättre med detta! Förhoppningsvis har vi kunnat hjälpa dem som dem hoppats, vi väntar på någon slags respons av våra reporter av innovationerna med spänning.

Men! Nu är INNO58h slut. Det enda som väntar nu är väl ett par avslutande fraser på INNO bloggarna och en sista ”Kick-out” workshop om två veckor. Så, ja, vi missar åter igen en träning...nästa bloggs tema: KORSPOLLINERING?? ;)

Over ’n out, Minerva

Besök till Proakatemia

Ciao!

Förra veckan var riktigt hektiskt för Noving, med bl.a.  kläckning och besök till Proakatemia i Tammerfors! Det är det senare nämnda som ni nu ska få höra lite om.

Proakatemia är en del av Tampereen Ammattikorkeakoulu och utbildar tradenomer på liknande vis som vi här på Novia. Vi har sedan länge haft som mål med teamet att börja samarbeta med andra högskolor och förra torsdagen var definitivt ett stort steg i rätt riktning!

Torsdag morgon började med att fem pigga Novingare (Ninnu, Sanni, Rémo, Max och jag) steg på tåget mot Tammerfors. Klockan åtta var vi framme och dagen börjades med en s.k. ”näyttö” – ett nytt koncept på Proakatemia, som går ut på att en nästan utexaminerad studerande håller en timmes presentation om ett ämne som den känner sig ha utvecklat sig speciellt mycket i under sina år i skolan. Vi fick lyssna på Ekkus presentation om ledarskap och kort sagt blev vi nog alla mycket imponerade. Inte bara för att själva presentationen var utomordentligt gjord och väl genomtänkt, eller för att han var en så självsäker och begåvad talare, utan också för att det han berättade var så väldigt aktuellt för vårt team. Ledarskap är ett centralt tema också för oss blivande samhällspedagoger. Tankar om hur framtidens ledarskap borde se ut och om hur en bra ledare skall tillämpa olika ledarstilar i olika situationer och olika grupper är frågor vi grubblat på mången gång.

Efter presentationen blev det dags för träning tillsammans med några studeranden från Proakatemia. Tiden flög och vi diskuterade allt från vårt studiesätt till feedback till hur en ska hitta bra och givande projekt. Efter tre timmar klev vi alla ut ur rummet en gnutta smartare än vad vi var förut och med många nya idéer att föra hem till det egna teamet.

På eftermiddagen fortsatte vårt äventyr i form av kläckning tillsammans med en studerande från Proakatemia och en hel bunt av studeranden från programmet Enviromental Engineering från Tampereen AMK. Kläckning är ett verktyg för innovation som används flitigt i projektbaserat lärande. Gruppen får ett uppdrag, delas in i grupper på ca fyra personer, får en bestämd tidsram att hitta på en lösning och presenterar tillslut sitt resultat till uppdragsgivaren. Vårt uppdrag kom från företaget Kiilto och uppdraget löd såhär:

”How to present/display the responsibilities and actions of Kiilto to the public in an interesting, easy to understand, brief way/form?”

Vi delades in i blandade grupper och fick två timmar på oss att hitta på en lösning, ett intressant sätt att presentera det och skriva en kort rapport (förklaring) över vad vi kommit fram till. Allting gick på engelska, vi hade otroligt kort tid på oss och jag ärligt säga att jag personligen kände ivern, men definitivt också nervositeten sticka i magen. Men som det oftast brukar vara, gick allting ändå bra. Alla grupperna hade genomtänka, varierande lösningar; det kom idéer om att ändra eller helt byta logo (få den att visa att Kiilto är miljövänligt), att ändra på nätsidorna (göra dem mer interaktiva och färggladare), att göra en ny reklamsnutt för TV (följa med en huvudperson genom deras liv och se hur Kiilto är med i alla stadierna av det), osv. För mig var det hela en intensiv, spännande och givande händelse. Det var intressant att jobba med människor som inte alls är vana vid brainstorming eller att sammanfatta ett kaos av idéer kort och koncist.  Det var speciellt fint att se hur alla i gruppen sakta men säkert kom igång och hur idéerna började flöda efter en stund.

Besöket till Tammerfors visar hur bra det är att ibland komma ut ur sin bekvämlighetszon helt praktiskt - att fara till en annan stad, träffa nya människor och bolla tankar med dem. Vi hoppas att detta är början på ett samarbete mellan Noving och Proakatemia och kommer att ta alla lärdomar vi fått och tillämpa dem på bästa sätt också på hemmaplan.

Tack och hej <3

-         

-Ada

V.46

Nåjaa, det är länge sedan det har kommit en veckorapport så nu tänker jag (Ian) skriva ett litet inlägg.
Det har hänt en hel del den senaste tiden, det har skapats nya band mellan våra samhällspedagogs teamen och med Pro-akatemias team vilket är ett stort steg i rätt riktning för oss.

 Överlag har allting rullat på som vanligt, några nya projekt har dykt upp och det jag personligen ser mest framemot är vårt Raseborgs projekt var vi kommer att jobba för att utveckla ungdomsverksamheten i Raseborg och försöka få igenom ett aktivitetshus, Fett najs med andra ord.

Annat än det har jag inte någonting mera att komma med, sköt om er!

// Ian

Teamcoach , vad gör hon?

Idag har vi gästbloggare:  vår egen teamcoach Mona Bischoff! Jej!

 Ha en bra helg!

”Utgångsläget är att alla kan och vill, men vad  

det är som får dig att tända måste du själv komma på.”

Så vill jag beskriva min syn på de olika teammedlemmarna i Noving. Och vem är då jag, jo temacoachen Mona som jobbar tillsammans med teamet under hela deras utbildning.

Via Johanna Kurkelas sång och några bilder från fjolårets aktiviteter försöker jag beskriva min roll i Novingarnas inlärningsresa.

Viktigt är att studeranden själv har en vision, en bild om vad de vill göra och vad som är det som tänder dem till att utvecklas till de samhällspedagoger som de vill bli, det måste finnas en inre motivation.

Temacoachens uppgift är att hjälpa de studerande att hitta sina egna inlärningsmål, mål som dokumenteras  i ett inlärningskontrakt. Kontraktet blir det redskap som ger styrfart för hela studietiden och uppdateras 2 gånger i året i samband med utvecklingssamtalen. 

När modet finns hittar teammedlemmarna intressanta saker att göra och då är det teamcoachens uppgift att stärka teammedlemmarna i tron att de kan om de vill. Genom att ta del av litteratur och teori får teamet mera insikter i vad allt som är möjligt.  Teamcoachen roll blir då att lyssna, ställa frågor, uppmuntra och utmana teamet. 

Projekten som teamet planerar, förverkligar och utvärderar kan vara av olika omfattning. Projekten utförs tillsammans med arbetslivet. Teamcoachens uppgift är att stöda den här processen

Teamets ”limm” är dialogen som vi jobbar med två gånger i veckan i 3,5 h under de s.k.träningarna. Då träffas hela teamet och teamcoachen och tar upp aktuella teman och ärenden och via dialogen tar dem vidare och/eller hittar lösningar till dem.

Att få  möjlighet att jobba med framtidens arbetslivsutvecklare är roligt och om du vill läsa mera om vad vi teamcoacher funderar på kan du prenumenera på bloggen Teamcoacherna vid YH Novia 

//Mona Bischoff

Det händer mycket under ytan...

Det har varit mycket på gång under senaste veckor och därför har det också varit ganska tyst här på bloggen. Vi är inte döda, så ni behöver inte oroa er!
It's coming, be patient!

//Sanni&Moe

Vecka 41

Denna vecka har vi skrivit på fackuppsats och haft två träningar vilka av båda varit väldigt lyckad tack vare väldigt bra planering av Julle. Ända negativa med denna vecka har varit breven från kela som många av vår klass fått i postlådan, men vi har alla bestämt oss för att ta itu med detta problem och få alla kursprestationer in så att vi kan fortsätta studierna. På träningarna har vi gått igenom proffessionalitet och hur man bemöter kunder samt hur vi löser problemen med kunder.

Rémo

FLASHMOB!

Till vår utmaningsvecka hörde också en hemlig grej: vi ordnade en flashmob med andra samhällspedagogerna (SP12 och Team Spark) i mitten av Hansatori! Åtminstone vi hade jätteroligt och det här var en bra börja till vårt samarbete mellan sp-årskurserna! Awesome!

Ha en skön helg! 

//Sanni

And we all survived!

För en vecka sedan tog andelslaget Noving sig an en utmaning som hette duga. Vi skulle åka ut till Tenala-skogarna för att överleva på allt vad moder Natur hade att erbjuda. Vi tog bussen mot Tenala på tisdagsmorgonen och när vi kom fram så tog våra ledare, Patrik Berhäll (från Folkhälsan) och Lukas Strömfors (samhällspedagogstuderande), emot oss och vi började vår överlevnadskurs.
Vi började kursen med en timmes vandring genom skogen för att komma till  vår lägerplats. På vägen plockade vi svamp som sedan kom att lugna ner våra hungriga magar senare på kvällen.

                                         "Några" svampisar. ©Sanni Nurmi

Under dagen lärde vi oss hur man använder kniv, yxa och såg. De kunskaperna kom väldigt bra till hands, för direkt efter den utbildningsstunden så skulle vi bygga vårt läger.
Vi skulle lägga upp två vindskydd mot varandra med en eldstad i mitten. Det var i detta skede som vi började springa runt i skogen och leka skogshuggare.

Flitiga skogshuggare! ©Sanni Nurmi

Vindskydden in process. ©Sanni Nurmi

Vi samlade granris till liggunderlag, vi högg och klöv vedeld och så mycket mer.
Till sist hade vi fått upp vindskydden och fått elden att spraka.

Tyst och mysig vakttur. ©Sanni Nurmi

Vid det här skedet började hungern göra sig lite till känna men vi "worked through the pain" och plockade blåbär som gjorde oss blåa runt munnen.

Resten av kvällen gick åt till att hålla elden vid liv och koka upp tallbarste som smakade lika "intressant" som det låter. Ingen höjdare enligt min smak men mycket c-vitamin fick vi i oss iallafall.
När vi alla satt runt elden och hade ätit lite stekta svampar så började vi dela upp vaktturer för natten. Alla fick sitta i par och hålla varandra sällskap förutom Sanni som fick den första turen.

Fiskredskapet. ©Sanni Nurmi

Vi hade en tidig väckning och det fanns många som skulle gärna ha sovit vidare. Undertecknad steg motvilligt upp och kände att hungern gnagade lite i magen. Som tur var fanns det ofantliga mängder blåbär runt lägerplatsen. Gott med blåbär!
Efter "frukosten" blev det undervisning i hur man sköter sin hygien i skogen. Vi lärde oss bl.a. hur man gör en tandborste av en liten björkkvist. Väldigt behändigt må jag säga.
Efter det var det dags att lära sig hur man gör fiskeredskap. Det var väldigt invecklat, iallafall för mig, att få till den rätta tekniken för att få det rätt. Men eftersom vi var 11 stycken så fanns det de som kunde hjälpa! :)

Efter fiskandet var det dags att fixa egna vattenreningsverk av tomma plåtburkar, mossa och torv. Vi använde dock aldrig dem.
Efter vattenrenandet fick vi ett uppdrag. Vi är vilse i skogen och en spaningsgrupp hade blivit insatt för att söka efter oss. Nu var det vårt uppdrag att fixa ihop en rökeld så att spaningshelikoptern skulle se oss. Vi lyckades med detta och när vi var "räddade" så hade Skogsmulle varit med presenter åt oss.
Vi skyndade oss till postlådan för att se vad där vad och till vår stora lycka fanns där potatis, smör och grädde. Våra magar började kurra ännu mera när vi satt och väntade på att maten skulle bli färdig. På menyn stod det "potatisar grillade i glöden och svampstuvning". Oj så gott det var!

MUMS! ©Sanni Nurmi

Vi fick ännu en present av Skogsmulle. Ett kamintält att sova i den sista natten. Vi delade åter in oss i grupper för att göra det som borde göras innan det blev mörkt. Däribland att hugga mera ved, lägga upp kamintältet och plocka blåbär.
Det tog inte länge för pojkarna att få eld i kaminen och få värme i tältet. Och när jag säger varmt så menar jag VARMT. Det blev nästan som i en bastu därinne.
Även denna natt hade vi vaktturer. Men där runt en 24-tiden så blev den vanliga bastun till en rökbastu. Det var rök i hela tältet och det tog en bra stund före vi fick ut all rök igen.
Torsdagsmorgonen var det en ännu tidigare väckning bara för att vi skulle hinna med allt före vi skulle åka tillbaka till Åbo. Vi packade ihop lägret snabbt och förde sakerna till skåpbilen. Efter det så fick vi ta våra bastugrejer och sedan gå och bada bastu och simma i väldigt kallt vatten. Skönt var det dock att få borttvättat all den grövsta smutsen efter 2 ½ dag i skogen.
Efter vila och bastu var det åter dags för en timmes vandring genom skogen för att komma till civilisationen.
Vi satte oss på bussen  tillbaka mot Åbo, lyckliga och trötta! Vi hade alla överlevt och inga trauman eller skador hade vi fått (om man inte räknar med att Ian skar sig lite på sin kniv). Inga kriser eller konflikter hade vi heller fasst vi var hungriga och lite långsamma i hjärnan!

Trötta survivors i bussen! ©Sanni Nurmi

Tack Patrik och Lucas för 2 mycket trevliga och lärorika dagar.
Tack till resten av teamet för aktivt deltagande och stöttande av varandra i en miljö som är utanför vår bekvämlighetszon.
Utan att skryta måste jag säga att andelslaget Noving utförde denna utfärd med bravur!

WE DID IT! ©Sanni Nurmi

Kan också tänka mig att ingen vill äta så mycket blåbär eller svamp efter de dagarna.
Tack för mig!
Med finurliga hälsningar,
Julia 'Dalle' Dahlkvist

Utmaningsvecka!

Igår startade utmanings-/kundveckan! Alla team  i Novia är med, och meningen är att varje team sätter utmanande mål och ska jobba för dem denna vecka. På torsdag ska vi ha avslutning och alla presenterar hur de har nått sina mål under veckan.
I Noving bestämde vi att fokusera på vårt PR. Vi ska få vårt broschyr, visitkort, blogg och hemsida i skick. Det betyder en massa planering och arbete, men åtminstone undertecknad tycker att det kommer att vara så skönt när vi har fått de sakerna gjort och ha någonting konkret i handen.
Därför ändras bloggens utseende också så småningom. Vi lever spännande tider, min vän!
I fortsättningen ska någon av teamet skriva ett inlägg varje vecka, denna vecka skriver Dalle lite om vårt Survival läger.

Ha en bra dag och njut av hösten!

//Sanni

Noving goes SURVIVAL!

Nu i tisdags vi hade en gäst hos oss: överlevnadsinstruktör och vildmarksguide Patrik Berghäll a.k.a. PB. Han var med oss hela dagen och försökte förbereda oss inför denna veckas utmaning: överlevnadskurs! 

Vi kommer att åka från Åbo till mitt i skogen i Tenala i morgon bitti. Meningen är det att vi inte ska ta mat med oss utan att vi kommer att uppleva och lära oss hur man kan överleva i naturen utan att ha så hemskt mycket med sig. Vi har inte något färdigt där utan vi ska bygga och laga allt själv. Vi kommer också att göra olika gruppövningar, vilket kan vara väldigt utmanande när alla i teamet är hungriga och irriterade. Men när vi klarar av de utmaningar, når vi något jätteviktigt för vårt team! 

Under tisdagens överlevnadsteori gick vi genom våra egna förväntningar inför kursen, hurdan utrustning man ska ha med sig, vad det behövs för att kunna överleva i jobbiga situationer osv. Dagen var väldigt givande och väckte en massa tankar. Det viktigaste vad vi (förhoppningsvis) lärde oss var det att vi kommer att klara oss! PB berättade om avdelning Hartikainen, den längsta patrullen under finska fortsättningskriget. Long story short:  Avdelningen startade någonstans bakom ryska gränsen den 11 juli 1942. Om en månad tog deras mat slut och de var tvungna att klara sig med det vad de hittade i naturen. De vandrade sammanlagt 500 km i 56 dagar! Deras gummistövlar gick sönder efter första 300-350 km och byxorna hade också gått helt sönder. Men de klarade sig! Helt otroligt! Så jämförd till deras patrull kommer vårt läger att vara minijobbigt, heh. 

Idag hämtade PB att hämtade våra grejer som vi hade packat i en svart sopsäck. Vi kommer inte att vandra någonstans under kommande dagar så därför det enda kravet för kappsäckar var att det skulle hålla vatten. Bilden berättar lite, vad vi har med oss i våra sopsäckar...

Med dessa ska jag klara mig: kniv, tändstickor, mugg, sked, ficklampa, vattenflaska, vantar, regnkläder, pausjacka, arbetshandskar, mössa, halsduk, varm tröja, liggunderlag och lite choklad för nödsituationer. Och förstås glömde jag det viktigaste från bilden: toapapper och näsdukar.

Ha en skön vecka och kom ihåg att njuta av övervinna veckans utmaningar, så ska vi göra!
//Sanni

#1

Nemen hej allihop! Välkommen till team Novings splittans nya blogg. Vi är då andra årets studerande på linjen medborgaraktivitet och ungdomsarbete på yrkeshögskolan Novia i Åbo och vi tänker nu börja dela med oss lite vad det riktigt är vi håller på med och vad det innebär att studera till samhällspedagog. På bloggen kommer det att dyka upp inlägg om våra projekt, erfarenheter, praktiker, studielivet, skoltrötthet och annat mer eller mindre viktigt som jag och mina fellow studerande har lust att skriva om. Så ja, välkommen helt enkelt!

//Mona