När tiden går så snabbt att man inte riktigt hinner med

Kära läsare,

jag vill börja detta blogg inlägg med en liten uppgift för er:

Tänk er tillbaka på vad ni gjorde för två år sedan. Slut era ögon och fokusera på dina minnen! 

Vad gjorde du? Vilka känslor hade du? 

Visst är det svårt att tänka sig tillbaka två år? Två år känns som en evighet eller hur? När jag tänker tillbaka på våra två år kan de summeras i stora drag upp som följande:
Första året gick snabbt förbli när vi hade fokus på att förstå studierna, studiesättet och vår analkande framtid. Vårt andra år präglades av gäster i vårt team som vi tog emot med öppna armar. Vi hade först Mona från Hanken som studerande sitt biämne hos oss och sedan hade vi Veronika och Martin från Tjeckien som var utbytesstuderande. Nu på vårterminen av vårt tredje år sitter vi och funderar på saker som examensarbete, sista praktiken, individuella portfolion som ska framställas av oss alla som en CV av vår tid här vid Novia.
Det har varit en berg- och dalbana av känslor för alla av oss. Det har varit glädje och skratt, frustration och förvirring! Våra pannor har fått rynkor när vi har suttit och funderat så hårt och jag kan nästan lova att våra hjärnor har växt med tanke på hur mycket information vi har fått under våra tre studieår.

Framtidens dörr står vidöppen för oss alla och iallafall för mig är det en lite skrämmande tanke på att vi snart inte går här mera. Vi är ett team med olika framtidsutsikter och mål men en sak som vi alla strävar till är att förändra världen på ett sätt eller annat!

 "Tiden går snabbt när man har roligt" är väl sant antar jag med tanke på att för två år sedan var jag och mina teammedlemmar första årets studerande här vid Yrkeshögskolan Novia och vi försökte med alla våra krafter förstå vad det var vi höll på med och vad vi kunde bli när vi blir utexaminerade. För två år sedan var vi ett team som hade stora framtidsutsikter och siktade högt. Idag står vi, ett något reducerat antal, med siktet ännu högre och blickar framåt och försöker hitta vår plats ute på arbetsmarknaden.

Vi blir inte utexaminerade ännu men jag vill ändå utbringa en virtuell skål till alla mina fina teammedlemmar och vår underbara coach som har gjort, och ännu gör, denna tid till en minnesvärd tid som jag kommer att se tillbaka på med tindrande ögon.

TACK!

- Julia Dahlkvist