Nu har det blivit dags för mig, Julia/Dalle, att summera mina två första veckor som praktikant vid Villa Elba.
Jag hade sedan januari-februari gått i vetskapen om att jag är påväg till Villa Elba på praktik och att jag hamnar i den situationen att finskan är det språk som hörs och talas mest under jobbdagarna.
Något som jag såg som både en utmaning och som ett hinder. Hur skulle jag, den totalt svenskspråkiga flickan från det nästan mest svenskspråkiga stället i hela Österbotten, klara mig två månader på nästan enbart det finska språket som brukar vålla så stora problem.
Med stora och ivriga steg kom jag in till kontoret en dimmig och fuktig måndagsmorgon. Jag träffade många nya människor på en och samma gång och fick sedan sätta mig ned framför en dator och sedan började min handledare prata och förklara allt vad jag borde veta. Kan ju ärligt medge att kanske en fjärdedel av allt hon sa gick förbi för att inte komma tillbaka, men som tur var så är min handledare sån människokännare att hon märkte snabbt att hon inte ska prata så snabbt på finska med mig.
Mina arbetsuppgifter varierar från dag till dag och som resultat av det så får jag testa på en massa olika saker och på så sätt få en bred uppfattning om allt vad som händer på den internationella sidan.
Jag svarar på mejl, jag planerar studiebesök, jag planerar och förbereder "youth exchanges", jag översätter texter (finska-svenska, svenska-finska, engelska-finska, svenska-engelska) och så vidare. Detta är bara en bråkdel av allt jag får göra och som blir lagt på mitt bord.
Jag stortrivs på detta ställe och jag kan se mig själv sitta här inom några år och jobba. Finskan blir bättre och bättre för var dag som går. Visst säger man lite fel ibland med folk runt omkring mig förstår vad jag vill få sagt och jag förstår dem så alla är glada och nöjda!
Kiitos ja näkemiin!
/ Dalle
